Vi kommer upp till Kittelbäcken, den ska vi över. Normalt inga problem så här tidigt på morgonen. Några år har det funnits en bro över Kittelbäcken byggd av STF. Att den ska byggas upp varje år kan man inte räkna med. Solen har inte legat på glaciärerna så länge vid den här tiden på dagen, vattenståndet brukar vara lågt, men det gäller att hitta ett bra ställe att vada över. Vi går vidare upp mot Vierramvare, nu börjar det bli riktigt brant. Om snölegan är fin till höger om Tuolpagorni går vi i den, i annat fall får vi ta oss över ett stenigt parti. Leden upp mot Vierramvare brukar bjuda på lite motstånd, det är jobbigt, leden slingrar sig uppåt. Tusetalstals människor har gått här tidigare, det är grusigt och lite ansträngande. Vi gör några korta stopp, utsikten mot Tuolpagorni och ner i Ladjovagge är helt fantastiskt. Vi ser sjön Ladtjojaure, sjön som vi åkte båt på. Man börjar känna sig liten här uppe, allt är så stort och högt. Det är nu vi börjar sjunga av glädje över att få vara här!
Och vi står på toppen av Vierramvare, tittar ner i Kaffedalen! Himmel, ska vi ner i dalen och sedan upp igen på andra sidan. Här gäller det att uppmuntra varandra! Självklart klarar vi det här! Om vädret är fint kan man se Sydtoppen, den ligger där som en vit maräng i ett svart landskap. Helt magisk syn! Eller så snöar det! Då vet man att vädret bara kan bli bättre! Men vi är ju inte uppe än! Nej, det stämmer! Mer kommer senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar